Ett reportage kan inbjuda till oväntade händelser, oväntade berättelser, lärorika historier. Den senaste tiden har jag sysslat mest med personporträtt och reportage om människor. Jag har också gjort en del resereportage men också reportage om människor som slagit in på alternativa vägar, bort från vanliga allfarvägar som länkar till de större autostradorna för konsumism och kortvarigt tänkande. Sådana möten får mig att tro på mänskligheten en stund, att vi alla har ett val och att konsekvenserna av våra handlingar på olika sätt hjälper till att skapa vår gemensamma framtid. Jag har haft möjlighet att intervjua mycket olika människor, från kända författare och prisade poeter till människor i vardagslivet som kämpar för att överleva i det nya hemlandet Sverige, som trots stora ekonomiska svårigheter fortsätter kämpa och drömma om ett bättre liv. Jag har skrivit krönikor för tidningen Smp, samt bokrecensioner i många år och recenserat musik, även nutida musik och konstmusik. Se exempel nedan.
Som journalist, en roll jag faktiskt kan känna mig ganska obekväm i, har jag lärt mig en hel del om yta. Om plötsliga bråddjup. Om nervositet, om att aldrig låtsas något. Om människors frikostighet. Att försöka vara öppen och receptiv och inte dömande. Om lusten att skildra en bit av någon annan. Men också om vikten att respektera och försöka vara sann mot både sig själv och den person man möter. Några sådana möten har berikat mig både i jobbet och privat. Här finns några länkar i urval till recensioner, reportage, möten etc.
Tranströmer, Med orden inombords
Liselotte Henriksen