Stefan Nilson och jag läste och föreläste på Poeten på hörnet 14 maj – boklördag – om boken Liv med hund. Jag uppförde sedan en performance: Dikten som händelseakt. Avslutade med dikten: Till morfar, som kommer att finnas i en antologi som kommer till hösten.
Dikten: Till morfar:
Morfar
Dina händer stora som
fullväxta näckrosblad
I dina handflator gick färdvägar
Linjer härs och tvärs
Spår av tegar, stenar, skogsstigar
Din livslinje – gren på mitt livsträd
Morfar
Du hade hjärtat i händerna
Strök varsamt någon gång
mormors kinder, sorterade dina frimärken
Du luktade skog i alla koftor och jackor
Skog, kåda och samlade skymningar
Morfar
Du cyklade med en spann på var sida styret
kom tillbaka i kvällningen med fyllda spannar
Ledde cykeln sista biten – inget fick förspillas!
Lingon, blåbär, tranbär, svamp
Du spillde inte heller ord, sög på tystnaden
som sockerbiten när du drack kaffet på fat
Morfar
Du fällde de enorma furorna med handsåg
Avverkade dagsverke efter dagsverke
Någon gång gjorde du våffelsmet
Tog salt i istället för socker
Du åt och kallade det Salta biten
Ty, inget fick förfaras
Morfar
Du lyfte mig sällan ända upp
till dina nästan två meter över marken
Men en gång räddade du mitt liv
Det var efter din död
När jag var svag och förtvivlad kom du
Satt på sängkanten i gryningen
Morfar
Du bar tyst ut min stora förtvivlan i dina händer
Jag såg din skepnad gå genom väggen i morgonljuset
Du tog min tyngd i en sådan lättnad
Liknade den två meter långa indianen
i Milos Formans film Gökboet.
Tina K Persson 2016
